Idag stod de nya KB-eleverna från Ledningsregementet hedersvakt för den finske presidenten vid statsbesöket. Det är de första kompanibefälseleverna på regementet sedn KB-utbildningarna lades ner med kullen 2004 – 2005 vid den massiva avvecklingen av försvaret med försvarsbeslutet 2004. Som ny utbildningsform så är utformning och framtiden fortfarande oklar, men tanken är att de värnpliktiga befälseleverna ska besätta kvalificerade tjänster inom Ledningsregementets bataljoner.
KB-utbildningen är likt förr 15 månader, men man kommer rycka ut samtidigt som sina soldater i juni nästa år. Utbildningen går alltså mars till juni och till skillnad mot förr så går man alltså inte en kadettskola i tre månader efter att soldaterna muckat, utan samtliga på de berörda bataljonerna muckar alltså samtidigt.
Mycket var enligt den KB-elev bloggen pratade med fortfarande oklart, men å andra sidan så är eleverna antagligen fortfarande gröna och förvirrade och kommer först med AGU:n ha gjort klart det man förr kallade gröntjänst och sedan börja gå in i mer kvalificerade befattningsutbildningar. Av egen erfarenhet från förr så är de första cirka två månaderna väldigt mycket press och stress och man får mest vara glad om man hinner äta, sova och torka. Att sätta sig in i detaljerna kring utbildningen är inte direkt en prioritet.
Beskedet var ändå att det fortfarande är oklart om KB-utbildningar – som alltså kommer resultera i värnpliktiga befäl, antagligen någon form av sergeanter (specialistofficerare) eller möjligen värnpliktiga fänrikar (officerare) eller kanske överfurirer – kommer fortsätta finnas och det första året är experimentellt. Antagligen finns det mycket kunskaper att återta kring utbildning av kompanibefäl.
Samtidigt ställer detta till det en del – ska en värnpliktig KB med 15-månaderes utbildning ha högre rank än en yxa med åtta år i K-tjänst och överfurirs grad? Förr hade man inte både yrkessoldater och värnpliktig befäl, utan i princip alla soldater var värnpliktiga. Å andra sidan så är detta i linje med det välfungerande underofficerstänket som saknas i exempelvis ryska armén med katastrofala resultat – där har man bara sina löjtnanter och inga erfarna underofficerare som kan allt utan och innan och har soldaternas respekt, medan ansvaret för besluten hamnar på officeren. Ska man dra en analogi så motsvarar underofficerarna sjuksköterskor i vården och officerarna läkarna. Läkarna sitter och tänker på kammaren och tar besluten, sjuksköterskorna vet redan vad som ska göras och bär verksamheten på sina axlar medan de väntar på beslut.
Med den kommande expansionen av framför allt armén kommer det vara nödvändigt att återinföra värnpliktiga befäl – det kommer inte gå att fylla upp med yrkesofficerare överallt, och dessa ska dessutom ha en karriär och inte stanna kvar som t ex vagnschefer för evigt. Sedan hoppas man förstås även kunna rekrytera yrkesofficerare från KB-eleverna.
I övrigt kan konstateras att det tidigare kravet på perfekt syn utan stöd av glasögon (eller linser) inte längre är kvar, åtminstone inte på Ledningsregementet. Med de ökande volymerna värnpliktiga som nu krävs blir det svårt att välja bort alla med synfel.
Bloggen önskar KB-eleverna lycka till under sin aldrig ge upp, vilket som det låter är en helvetesövning och tydligen ska pågå in till nästa vecka, dvs även över helgen. Inte för att de kan läsa detta förrän nästa vecka.
Vad gäller första KB-eleverna sedan 2005, så var 2004 – 2005 enligt min bokresearch för Drönarhjärta sista utbildningsperioden för KB-elever på nuvarande Ledningsregementet. Huvudpersonen i boken gick just den kullen, och hennes arvtagare såg vi alltså idag i Stockholm. Uppgifterna kan förstås vara fel, men det är ett mindre problem när man skriver fiktion. KB-utbildningarna avskaffades med försvarsbeslutet 2004, varefter det blodfattiga försvaret var tänkt att enbart ledas av yrkesbefäl, vilket sedan underlättades ytterligare med Reinfeldt-regeringens ytterligare nedläggningar av enheter.