Tranorna är sedan någon vecka tillbaka i gårdens sjö och nu fick de sällskap av en tredje, varpå hopp om holmgång och trandans väcktes. Antagligen är det dock den överlevande fjolingen från förra året, för det blev inget slagsmål och ingen dans den här gången, vilket vi dock fick uppleva härom året.
Som västgöte är det förstås trevligt att ha ett häckande par av landskapsfågeln i vår sjö, även om det av respekt begränsar möjligheten till bad under våren.
Tranparet som häckat i sjön har varit här varje år så länge jag bott här, dvs inne på artonde året nu, och en gång har de blivit utmanade av en annan trana. Tror det var 2020 eller 2021, varpå holmgång utbröt samt trandans, samt ett himla liv.
Nu fick de också besök av en tredje, men det blev en lugn tillställning, där de verkar känna varandra.
Förra året var också första gången på 18 år som jag sett dem ha en överlevande unge tills flygåldern, så min gissning är att denna tredje trana i år är fjolingen som hängt med päronen på solsemester söderöver under vintern, och nu är tillbaka för att hitta sin egen livspartner.
Tranor ska kunna leva upp till 30 år, även om snittet är hälften. Möjligt att paret bytts ut under dessa arton år. För mig som lekman är det lite svårt att se skillnad på individerna.
Nåja, det är fortfarande vår, så det kan fortfarande bli slagsmål och dans runt sjön. De vet mycket väl att vi bor här för övrigt – de håller sig alltid på andra sidan sjön och närmar man sig är de noga med att flytta sig så vattenspegeln alltid ligger mellan. Fast jag tycker det är bäst att låta dem vara. Det finns nog med rov som kan störa häckningen utan att nyfikna människor ska stryka runt också. Bloggredaktionen är dock för klena och jag har förra året sett vad som händer med en redaktionsmedlem som kommer inom 20 meter från en tranunge, samt hur fort en redaktionsmedlem kan fly en trana som sträcker på sig, breder ut vingarna och går till anfall med starkt framåtlutat våldsmandat.