Artikeln innehåller annonslänkar för Timarco.
Sedan årsskiftet är det förbjudet att slänga textil i soporna. Allt tyg och alla kläder ska till återvinning via lagkrav, vilket höjer priserna för den obligatoriska kommunala sophämtning. Detta trots att det inte finns någon återvinning och ingen vet hur den ska fungera i praktiken.
Tyg var en gång i tiden världens mest värdefulla handelsvara, och det är ingen slump att det var den första tillämpningen av den industriella revolutionen. Samtidigt är tyg svårt att förädla industriellt utan mänskligt arbete och färdiga produkter som kläder är också svåra att hantera automatiserat – att det trots den enorma digitaliseringen och AI ännu inte finns klädvikarmaskiner säger en hel del.
Normalt slängde man tills årsskiftet uttjänta trasiga kläder i brännbart, så de återvanns som energi i vår fjärrvärme och kraftvärmeverk. Men det är det slut med nu. Dina trasiga strumpor ska nu återvinnas och återbrukas.
Dock okänt hur.
Tyg är nämligen inte bara tyg. Det är byggt av fina trådar av en lång rad material, som ull, bomull, bambu, polyester, viskos etc. Ska dessa fina trådar återvinnas måste de separeras från varandra då de alla har unika egenskaper som gör att det inte bara är att blanda dem hej vilt och göra nya kläder av dem. Och nej, eventuella tvättinstruktioner är ofta oläsbara eller saknas helt som i fallet strumpor, och oavsett så visar de inte vilka trådar som är vilka. Blandas en ny produkt av slumpmässiga trådar – om dessa alls kan bli tråd igen – kommer tvätt-, slit- och formegenskaper, samt elasticitet etc vara helt oförutsägbar och produkterna närmast kriminella som inte heller har en korrekt beskrivning av vad de är gjorda av.
Så fråga inte mig vart de nu tvingande återvinningsbara kläderna och tygerna tar vägen. Förmodligen någon stor lagerlokal någonstans i väntan på en lösning. Kanske samma lokal som de där tolv stycken utemöblerna som PostNord tappade bort för oss efter de ankommit till sin terminal enligt spårningen för några år sedan. Det kan ju inte varit stöld, så de står väl fortfarande där i något hörn och väntar …
Naturvårdsverket skriver om den enorma miljönyttan av denna återvinning:
“Att använda återvunna fibrer istället för nya fibrer beräknas minska den totala klimatpåverkan från en textil med mellan 0–10 procent.“
Vet inte om de räknat med två mils bilkörning till återvinningscentralen i denna kalkyl.
Själv lade jag just en beställning på 20 stycken av Resteröds svarta bambusockar (annonslänk) som är mina normala strumpor. Jag köper som bekant in 20 åt gången samtidigt och slänger de gamla. Därmed är de alla lika gamla, lika slitna, och när tillräckligt många på kort tid börjat gå sönder kasserar man rubbet och köper nya. Det är också ett icke-problem att para ihop dem efter tvätt, då alla är likadana. Ett av mina så kallade life hacks. Enhetliga strumpor, köpta samtidigt. Det är för övrigt fascinerande hur samtidigt de går sönder – senaste veckan har nio individer gått hål, veckan innan dess två och innan dess en.
Förra ordern var 2021-02-11, så dessa 20 par höll i nästan exakt fyra år. De tvättades alltså var och en ca 70 gånger under dessa fyra år. Bra kvalitet med tanke på hur hårt strumpor slits, då de ska bära hela 80 kg vikt mot olika underlag hela dagarna. Är det något man kan betala bra för är det strumpor med tanke på hur hårt de går.
Priset 2021 var för övrigt 1 196:- SEK och i år var det 1 186:- SEK, förvisso med 15% rabatt just nu på Timarco (annonslänk). Utan rabatten har priserna stigit 16.7% på fyra år eller 1.167^(1/4)=3.94% inflation per år.
Hur återvinningen ska skilja bambutyget från bomullstyg lämnas som en övning åt de som hittat på att man ska återvinna allt tyg. Förmodligen ska man gratulera någon lobbyorganisation någonstans.
Nu ska jag sätta mig i bilen och köra några mil till stora återvinningscentralen för att lämna in tjugo par strumpor till återvinning, för lokalt i byn tar man bara emot hela användbara kläder. Säkert miljövänligt. Kommunen informerar att man får straffavgift för felsortering om man slänger dem i de brännbara soporna, så det kan jag inte göra.
Nej, tycker du jag ska lägga timmar på att stoppa dessa strumpor så kan du ge mig din adress så skickar jag dem till dig, så kan du göra det om det är så himla bra användning av din tid. Själv är det mer lönsamt per timme att blogga och skriva bok än att stoppa strumpor som dessutom nått sin livslängd och bara kommer få hål någon annanstans inom någon vecka. Samma som med byta däck på bilen – jag kan, men jag vill inte, utan betalar hellre någon för att ha ett jobb och jobbar med mitt istället, likt jag inte opererar blindtarmsinflammation hemma på köksbordet heller. Men är du en stolt kan själv, varsågod.
