Nedanstående inlägg är ett gästinlägg signerat läsaren Blankröstaren.
![]()
Jag har försökt följa med i debatten kring värderingar som seglat upp under sommaren. Såvitt jag förstår har det landat någonstans i att det finns Värderingar, vissa är bättre än andra, och vissa är svenska. Vissa av Värderingarnaär mer bra än svenska och vissa av de som är bra är bra för att de är svenska, medan det som allt som oftast verkar avses med Värderingar är ungefär “de majoritetsåsikter som ligger till grund för lagstiftning i västerländska demokratier, typ Sverige”. Det finns i debatten vissa tendenser till att använda Värderingar som något som särskiljer vissa typer av invandrare från svenskar, men/och det finns också en önskan om att använda Värderingar som något som visar att vi är goda och bra utan en önskan om att kunna särskilja vissa invandrare på grund av värderingsbrist. Värderingar är i alla fall något som man förväntar sig att alla ska inrätta sig efter och dela så småningom.
Jag undrar om inte man angriper problemet från helt fel håll när man pratar om Värderingar.
När vi pratar om Värderingar är det som sagt ungefär “vad majoriteten i västerlandet accepterar” som avses. Män och kvinnor har lika rättigheter, det är fel att förtrycka sexuella minoriteter, alla ska välja själva vem de gifter sig med, religion är den resandes ensak och ska inte vara grund för lagstiftning. Ungefär så, detta är bara exempel, men som invandrare förväntas du skriva under på detta för att kunna bli integrerad.
Det finns två invändningar här. Den ena är förstås att det redan innan man börjar undersöka åsikter hos nyanlända syrier vad de anser om bögarnas plats i samhället finns gott om blonda blåögda homofober vars värderingar inte går hand i hand med Värderingarna vi pratade om ovan. Och det går inte direkt att återkalla medborgarskap för ett gäng kristna sektmedlemmar i Småland bara för att de tycker att Bibeln borde vara den viktigaste boken i skolan.
Den andra är att det är omöjligt att på ett vetenskapligt sätt utröna exakt vad någons värderingar är, framför allt om det finns ett mycket starkt incitament att svara på ett visst sätt om uppehållstillstånd och medborgarskap finns i potten om man svarar “rätt”.
Problemet med värderingar stammar ur en övertro på identitet. Värderingar är en förlängning av din identitet - om du delar mina goda värderingar är du en god person, och det är bara goda personer vi vill ha i vår närhet. Det är just därför ingen, som framför de goda Värderingarna som ett sätt att bättra på integrationen, har några konkreta förslag på hur värderingarna ska överföras på invandrare. Instegsjobb bla bla, mera resurser bla bla, en skola för alla bla bla, fritidsgårdar bla bla - enbart viljeyttringar vars eventuella effekter aldrig tillförlitligt kan mätas som värderingsförändring.
Parallellt med övertron på identitet finns en “undertro” på konsekvenser. Med det menas att samhället på allt fler ställen visar tecken på en grundläggande inställning att en persons handlingar inte ska få konsekvenser. Det är lätt att reduceras till oberoende grotthöger om man börjar lista exempel här, men man kan börja med studentexamen. Lite raljant och förenklat, men för femtio år sedan var det en bedrift att ta den och det gick att misslyckas ända fram till sista dagen - innan man fick mössan. Idag kallas i princip all utbildning för ungdomar i åldrarna 15-19 för gymnasium och får du underkänt så kan du ändå få med dig mössan ut och kalla dig färdig. Detta är naturligtvis inget stort problem som enskilt exempel men det är ingen tvekan om att de högljuddaste debatörrerna förväntar sig mer och mer skydd mot konsekvenser.
I denna övertro på identitet och undertro på konsekvenser gömmer sig lösningen.
Det finns redan lagstiftning som är väldigt tydlig på punkten om homosexuellas rättigheter. Det är ingen tvekan om att religion i Sverige är den resandes ensak. Statskyrkan är avskaffad och det finns antagligen gott om sätt att straffa den som försöker tvinga någon att gifta sig mot sin vilja. Fattas det lagstiftning så är det bara att man i riksdagen, där en majoritet förvisso inte är nyanlända syrier, stiftar lite nya lagar, och ser till att höja straffvärdet på alla brott. Och sen ser man till att använda sig av lagstiftningen. Konsekvent och stenhårt, för alla.
Oavsett om man tar invandrarmobben i Malmö som gav sig på en ensam (och från ett annat land än gärningsmännen) man och hans lille son häromåret, eller den “äktsvenska” polisen som kallade någon för apajävel, eller nästan vilken annan situation som helst där någons värderingar fått avtryck i verkligheten, så finns det redan adekvat lagstiftning och påföljder. (Det är klart att om påföljden är tre månader med elektronisk fotboja så kanske den inte avskräcker någon, men det är en annan fråga).
Och om värderingarna inte resulterar i konsekvenser är det egentligen inget problem. Det har ingen praktisk betydelse om polisen som vill att jag ska blåsa nykterhetskontroll tycker att man borde slå bögar och/eller sin fru, så länge han inte gör det. På samma sätt är det helt ointressant om en familj från något bakvatten i Afrika knyter näven i byxfickan över att man inte får omskära döttrarna om man bor i Sverige, så länge de faktiskt inte gör slag i saken. (Och inga fritidsgårdar eller instegsjobb kommer att påverka den grundläggande värderingen).
Som ett brev på posten kommer här “men det känns obehagligt att veta att läkaren är kristen/muslim/homofientlig/centerpartist”. Well, dels är det inte säkert att du vet det, att du upplever att hon tittar snett på dig kan bero på att du nämnde något om homeopatiska preparat tidigare i samtalet, och dels får du väl byta läkare om hon tittar snett på dig. Alla människor har olika värderingar, vissa mer toleranta än andra. Att tugga i sig att andra kan ha helt olika åsikter och värderingar, det är tolerans om något. Och att lägga den tid och de resurser som krävs på att faktiskt ändra någons värderingar (alltså inte vad de säger att de värderar, utan om man faktiskt kunde mäta värderingar vetenskapligt) innan man avgör om någon ska få vara medborgare är naturligtvis vansinne - hur många år i kalifatet skulle det krävas innan du på allvar tycker att kvinnor är handelsvaror?
För att få rätsida på detta med svenska värderingar krävs det alltså att man helt vänder på frågan om identitet och konsekvens. Det är helt jävla skit samma vem du är och vad du tycker, så länge du håller dig inom lagens råmärken med ditt handlande. Och gör du inte det är samhällets utgångsbud tio år i fängelse.
//Blankröstaren
Jag har försökt följa med i debatten kring värderingar som seglat upp under sommaren. Såvitt jag förstår har det landat någonstans i att det finns Värderingar, vissa är bättre än andra, och vissa är svenska. Vissa av Värderingarnaär mer bra än svenska och vissa av de som är bra är bra för att de är svenska, medan det som allt som oftast verkar avses med Värderingar är ungefär “de majoritetsåsikter som ligger till grund för lagstiftning i västerländska demokratier, typ Sverige”. Det finns i debatten vissa tendenser till att använda Värderingar som något som särskiljer vissa typer av invandrare från svenskar, men/och det finns också en önskan om att använda Värderingar som något som visar att vi är goda och bra utan en önskan om att kunna särskilja vissa invandrare på grund av värderingsbrist. Värderingar är i alla fall något som man förväntar sig att alla ska inrätta sig efter och dela så småningom.
Jag undrar om inte man angriper problemet från helt fel håll när man pratar om Värderingar.
När vi pratar om Värderingar är det som sagt ungefär “vad majoriteten i västerlandet accepterar” som avses. Män och kvinnor har lika rättigheter, det är fel att förtrycka sexuella minoriteter, alla ska välja själva vem de gifter sig med, religion är den resandes ensak och ska inte vara grund för lagstiftning. Ungefär så, detta är bara exempel, men som invandrare förväntas du skriva under på detta för att kunna bli integrerad.
Det finns två invändningar här. Den ena är förstås att det redan innan man börjar undersöka åsikter hos nyanlända syrier vad de anser om bögarnas plats i samhället finns gott om blonda blåögda homofober vars värderingar inte går hand i hand med Värderingarna vi pratade om ovan. Och det går inte direkt att återkalla medborgarskap för ett gäng kristna sektmedlemmar i Småland bara för att de tycker att Bibeln borde vara den viktigaste boken i skolan.
Den andra är att det är omöjligt att på ett vetenskapligt sätt utröna exakt vad någons värderingar är, framför allt om det finns ett mycket starkt incitament att svara på ett visst sätt om uppehållstillstånd och medborgarskap finns i potten om man svarar “rätt”.
Problemet med värderingar stammar ur en övertro på identitet. Värderingar är en förlängning av din identitet - om du delar mina goda värderingar är du en god person, och det är bara goda personer vi vill ha i vår närhet. Det är just därför ingen, som framför de goda Värderingarna som ett sätt att bättra på integrationen, har några konkreta förslag på hur värderingarna ska överföras på invandrare. Instegsjobb bla bla, mera resurser bla bla, en skola för alla bla bla, fritidsgårdar bla bla - enbart viljeyttringar vars eventuella effekter aldrig tillförlitligt kan mätas som värderingsförändring.
Parallellt med övertron på identitet finns en “undertro” på konsekvenser. Med det menas att samhället på allt fler ställen visar tecken på en grundläggande inställning att en persons handlingar inte ska få konsekvenser. Det är lätt att reduceras till oberoende grotthöger om man börjar lista exempel här, men man kan börja med studentexamen. Lite raljant och förenklat, men för femtio år sedan var det en bedrift att ta den och det gick att misslyckas ända fram till sista dagen - innan man fick mössan. Idag kallas i princip all utbildning för ungdomar i åldrarna 15-19 för gymnasium och får du underkänt så kan du ändå få med dig mössan ut och kalla dig färdig. Detta är naturligtvis inget stort problem som enskilt exempel men det är ingen tvekan om att de högljuddaste debatörrerna förväntar sig mer och mer skydd mot konsekvenser.
I denna övertro på identitet och undertro på konsekvenser gömmer sig lösningen.
Det finns redan lagstiftning som är väldigt tydlig på punkten om homosexuellas rättigheter. Det är ingen tvekan om att religion i Sverige är den resandes ensak. Statskyrkan är avskaffad och det finns antagligen gott om sätt att straffa den som försöker tvinga någon att gifta sig mot sin vilja. Fattas det lagstiftning så är det bara att man i riksdagen, där en majoritet förvisso inte är nyanlända syrier, stiftar lite nya lagar, och ser till att höja straffvärdet på alla brott. Och sen ser man till att använda sig av lagstiftningen. Konsekvent och stenhårt, för alla.
Oavsett om man tar invandrarmobben i Malmö som gav sig på en ensam (och från ett annat land än gärningsmännen) man och hans lille son häromåret, eller den “äktsvenska” polisen som kallade någon för apajävel, eller nästan vilken annan situation som helst där någons värderingar fått avtryck i verkligheten, så finns det redan adekvat lagstiftning och påföljder. (Det är klart att om påföljden är tre månader med elektronisk fotboja så kanske den inte avskräcker någon, men det är en annan fråga).
Och om värderingarna inte resulterar i konsekvenser är det egentligen inget problem. Det har ingen praktisk betydelse om polisen som vill att jag ska blåsa nykterhetskontroll tycker att man borde slå bögar och/eller sin fru, så länge han inte gör det. På samma sätt är det helt ointressant om en familj från något bakvatten i Afrika knyter näven i byxfickan över att man inte får omskära döttrarna om man bor i Sverige, så länge de faktiskt inte gör slag i saken. (Och inga fritidsgårdar eller instegsjobb kommer att påverka den grundläggande värderingen).
Som ett brev på posten kommer här “men det känns obehagligt att veta att läkaren är kristen/muslim/homofientlig/centerpartist”. Well, dels är det inte säkert att du vet det, att du upplever att hon tittar snett på dig kan bero på att du nämnde något om homeopatiska preparat tidigare i samtalet, och dels får du väl byta läkare om hon tittar snett på dig. Alla människor har olika värderingar, vissa mer toleranta än andra. Att tugga i sig att andra kan ha helt olika åsikter och värderingar, det är tolerans om något. Och att lägga den tid och de resurser som krävs på att faktiskt ändra någons värderingar (alltså inte vad de säger att de värderar, utan om man faktiskt kunde mäta värderingar vetenskapligt) innan man avgör om någon ska få vara medborgare är naturligtvis vansinne - hur många år i kalifatet skulle det krävas innan du på allvar tycker att kvinnor är handelsvaror?
För att få rätsida på detta med svenska värderingar krävs det alltså att man helt vänder på frågan om identitet och konsekvens. Det är helt jävla skit samma vem du är och vad du tycker, så länge du håller dig inom lagens råmärken med ditt handlande. Och gör du inte det är samhällets utgångsbud tio år i fängelse.
//Blankröstaren