År 2000 anlade klimatskurken Volkswagen en väg från den gamla amerikanska militärbasen i Kangerlussuaq fram till Grönlands istäcke, för att testköra bilar på inlandsisen. 2005 lades projektet ner och vägens slut är ett konkret exempel på hur mycket inlandsisen på Grönland smält i spåren av de globala klimatförändringarna. Jag har själv nu besökt platsen och sett det hela med egna ögon.
Grönlands istäcke och inlandsis är ungefär 3 000 meter tjock där istäcket är som tjockast, varav ungefär 500 meter ligger under havsytan.
Volkswagen inledde år 2000 ett projekt öster om den före detta amerikanska militärbasen vid Kangerlussuaq, numera en civl (nåja, mer om det i ett senare inlägg) flyghub för Grönland. Man byggde en grusväg fram till inlandsisen, som bara ligger drygt 25 km öster om Kangerlussuaq, som i sin tur ligger längst in i en hundratals kilometer lång fjord och alltså kommer väldigt nära istäcket. Från vägen körde man sedan ut testbilar rakt ut på istäcket och fortsatte köra upp till 130 km på isen, ett projekt som krävde ständigt underhåll närmast isen.
![]() |
| Grönlands istäcke kanske en kilometer från kanten. Några mil in blir istäcket slätt och där behövde inte Volkswagen kontinuerligt underhålla körvägarna längre. Idag finns enstaka spår kvar av utrustning som Volkswagen lämnat efter sig. |
Skillnaden mellan istäcket och glaciärer är hastigheten de rör sig. Istäcket rör sig ungefär 2 cm om dagen på den besökta platsen, vilket visserligen ger ett dynamiskt landskap, men det är fortfarande hanterbart så länge man håller sig från alla för tillfället små avrinningshål för smältvatten, som när som helst kan spricka upp och förvandlas till stora hål, från vilka det inte finns någon återvändo - inte ens nära kanten är isen tunnare än 60 - 70 meter och med det är man för alltid förlorad om man slukas upp. Eller åtminstone till isen smält fram kvarlevorna. Glaciärer som den intilliggande Russelglaciären rör sig istället 25 cm om dagen.
Projektet var förstås dyrt att underhålla. Kangerlussuaq har ett underbart inlandsklimat med upp till 25 - 30 grader i skuggan sommartid, och upp till 40 grader i solen, men på vintern faller temperaturen till -50 grader. Bra testplats för vinterkörning av bilar, men temperaturen och denna avlägsna utpost för mänsklig civilisation gjorde inte projektet billigt.
2005 lade man ner projektet och kvar finns Volkswagenvägen, som är en fantastisk möjlighet för den lokala turismen som på bara några timmar kan köra de 25 kilometerna fram till inlandsisen. Ja, det går inte fort. Kangerlussuaq har Grönlands mest utbyggda vägnät - mellan hamnpiren och flygplatsen går det rent av asfaltsväg - men utanför detta kräver grusvägarna sina fordon.
Området är klassat som arktisk öken och nederbörden är ca 150 mm om året jämfört med kraven 250 mm för att klassas som öken. Snötäcket på vintern blir bara några centimeter och trots att man norr om polcirkeln lever i totalt mörker flera veckor om året har man ändå cirka 300 soldagar om året - turisten kommer mötas av vackert väder året om, men undvik våren när smältningen gör att myggorna frodas. Dessa försvinner sedan när sommartorkan sätter in.
Idag slutar Volkswagenvägen ungefär 500 meter från inlandsisens istäcke. Där man för 11 år sedan kunde köra rakt upp på isen är det nu en steril stenöken man får navigera till fots innan man når början av ett snabbt smältande istäcke.
Det är inte bara på inlandsisens tillbakadragande man ser avsmältningen.
Även Russelglaciären drar sig tillbaka, trots att den skjuts framåt en hel meter var fjärde dag, och enorma moränåsar visar tydligt hur mycket större glaciären tidigare varit.
![]() |
| På väg ner från en iskam på istäcket. |
![]() |
| Smutsen på inlandsisen är fint krossad sand som isen låtit vandra upp från de krossade urberget under. När silt samlas tätt uppstår platser där isen smälter snabbare av att den svarta silten tar upp solljuset snabbare. Till slut kommer hålet bli riktigt djupt, samla smältvatten och tids nog kunna bli ett avgrundshål ner tillbaka till berget. |
![]() |
| Moränås vid flanken av Russelglaciären. |
![]() |
| En av åsarna där Russelglaciären dragit sig tillbaka. En mindre ås syns i förgrunden. |
![]() |
| Ytterligare moränåsar vid Russelglaciären. |
Volkswagens väg är i slutändan en fantastisk möjlighet för turismen runt Kangerlussuaq. För sina naturupplevelser är området fenomenalt, oavsett om man vandrar, cyklar, åker i motorfordon eller vintertid åker hundsläde i -40 till -50 grader. Att se både vildren och myskoxe på relativt nära håll är i princip garanterat. Även om ökenklimatet gör att växtligheten växer mycket långsamt gör den tunna snön på vintern att både ren och myskoxe kan hitta föda även vintertid. Populationen av myskoxar handlar om över 5 000 individer, sedan man planterade in ursprungligen runt 30 individer på 60-talet. Mer om det i senare inlägg.
En guidad heldagstur på inlandsisen kostar 990:- DKK, men det finns även dyrare alternativ med övernattning på istäcket. Om man nu kan sova när is hela tiden spricker, och ibland rent av rasar in i nya avgrundshål.
Direktflyg med Greenland Air från Köpenhamn tar drygt fyra timmar och om man vill se mer av Grönland finns det möjligheter att flyga vidare från Kangerlussuaq. För naturupplevelser som inte har med havet att göra uppfyller antagligen Kangerlussuaq alla behov, speciellt om man sedan beger sig iväg på en populär flera veckor lång vandring ut till kusten.
Ett besök kan mer än rekommenderas. Det finns stora möjligheter för turismen att utvecklas, men förr eller senare måste man på egen hand förlänga Volkswagenvägen. Sträckan vanliga turister är beredda att navigera till fots genom stenöken är bara så lång...
