"Most rock journalism is people who can't write, interviewing people who can't talk, for people who can't read." - Frank Zappa
![]() |
Dave Grohl i Foo Figheters framför My Hero. Dock inte på Emmabodafestivalen, utan Ullevi. |
Barometern Oskarshamnstidningen bevakar alltså inte den lokala knark- och musikfestivalen Emmabodafestivalen, eftersom de inte fick gå gratis på festivalen med särskild behandling och tillgång till särskilda utrymmen ("ackreditering"). Festivalen ville nämligen inte ackreditera press som skulle publicera sina artiklar och recensioner bakom en betalvägg.
Trots allt är festivalen ett evenemang som drar folk från hela landet, och de och deras närmast sörjande kommer knappast att betala för en prenumeration hos en lokaltidning.
Så eftersom tidningen inte vill ge gratisartiklar så fick de inte heller något gratis inträde med extra allt.
Dubbelt ironiskt blir att tidningens kränkthet över detta publiceras i en artikel som inte är bakom en betalvägg, utan alltså är gratis att läsa (inte en länk www.barometern.se/kultur/vi-bevakar-inte-emmabodafestivalen-ett-beslut-jag-beklagar/).
Till saken hör att "utbildade och initierade journalister" knappast längre vare sig har monopol på att skriva om en konsert eller festival, eller ens är de bästa eller mest lästa. Idag kan trots allt vilken festivalbesökare som helst skriva och publicera recensioner - en del av dem med långt högre klass och seriositet än utbildade och initerade journalister.
Man skulle kunna sammanfatta det hela med att rockjournalistik liksom mycket annan kulturjournalistik helt enkelt är utdöende. Och att just Barometern Oskarshamnstidningen skulle besitta rockjournalister av unik världsklass är väl en högoddsare.
Barometern Oskarshamnstidningens Kim Ustamujic Johansen konstaterar minsann att när vederbörande var liten så läste personen minsann allt på kultur- och nöjessidorna.
Men vare sig journalister vill eller inte så kan man inte leva i det förgångna. Att inte täcka Emmabodafestivalen är förstås en bra insikt om att det inte är värt pengarna och tiden och att man inte längre har vare sig monopol eller är bäst på detta. Om nu Barometern OT har världsledande utbildade och initierade rockjournalister kan dessa med säkerhet hitta andra arbetsgivare i kanaler som inte bara når ut lokalt, utan nationellt och rent av globalt.
Jag önskar bara att Barometern Oskarshamnstidningen hade publicerat sin kränkthet bakom en betalvägg och alltså varit konsekventa.
Det finns möjligheter att kommentera Barometern OT:s artikel på deras sajt. Att ingen gjort det är kanske symptomatiskt för mängden trafik tidningen får. Barometerns samtliga tidningar drog förra veckan enligt KIA Index 222 922 unika webläsare, som gjorde 512 820 besök och tittade på 1 439 482 sidor. Ungefär fyra gånger den här bloggens trafik enligt SIS-Index. Min egen trafik har för övrigt gått ner sedan Facebook vid årsskiftet slutade publicera länkar hit om jag inte betalar för dem. Men så är det.
Så eftersom tidningen inte vill ge gratisartiklar så fick de inte heller något gratis inträde med extra allt.
Dubbelt ironiskt blir att tidningens kränkthet över detta publiceras i en artikel som inte är bakom en betalvägg, utan alltså är gratis att läsa (inte en länk www.barometern.se/kultur/vi-bevakar-inte-emmabodafestivalen-ett-beslut-jag-beklagar/).
Till saken hör att "utbildade och initierade journalister" knappast längre vare sig har monopol på att skriva om en konsert eller festival, eller ens är de bästa eller mest lästa. Idag kan trots allt vilken festivalbesökare som helst skriva och publicera recensioner - en del av dem med långt högre klass och seriositet än utbildade och initerade journalister.
Man skulle kunna sammanfatta det hela med att rockjournalistik liksom mycket annan kulturjournalistik helt enkelt är utdöende. Och att just Barometern Oskarshamnstidningen skulle besitta rockjournalister av unik världsklass är väl en högoddsare.
Barometern Oskarshamnstidningens Kim Ustamujic Johansen konstaterar minsann att när vederbörande var liten så läste personen minsann allt på kultur- och nöjessidorna.
Men vare sig journalister vill eller inte så kan man inte leva i det förgångna. Att inte täcka Emmabodafestivalen är förstås en bra insikt om att det inte är värt pengarna och tiden och att man inte längre har vare sig monopol eller är bäst på detta. Om nu Barometern OT har världsledande utbildade och initierade rockjournalister kan dessa med säkerhet hitta andra arbetsgivare i kanaler som inte bara når ut lokalt, utan nationellt och rent av globalt.
Jag önskar bara att Barometern Oskarshamnstidningen hade publicerat sin kränkthet bakom en betalvägg och alltså varit konsekventa.
Det finns möjligheter att kommentera Barometern OT:s artikel på deras sajt. Att ingen gjort det är kanske symptomatiskt för mängden trafik tidningen får. Barometerns samtliga tidningar drog förra veckan enligt KIA Index 222 922 unika webläsare, som gjorde 512 820 besök och tittade på 1 439 482 sidor. Ungefär fyra gånger den här bloggens trafik enligt SIS-Index. Min egen trafik har för övrigt gått ner sedan Facebook vid årsskiftet slutade publicera länkar hit om jag inte betalar för dem. Men så är det.