Drottninggatan i Stockholm ter sig generellt alldeles som vanligt, så här knappt två veckor efter terrordådet den 7:e april. Ja, det var ett terrordåd - ett angrepp mot ett öppet och fritt samhälle i syfte att sprida skräck och uppnå politiska mål - och inte en lastbilsattack.
![]()
Livet går kort och gott vidare för de som överlevde utan men och för de som inte är anhöriga till offren.
Senast jag var på Drottninggatan var fredagen den 31:a mars, och jag inbillar mig att nu på den tidiga Stockholmseftermiddagen är det rent av mer folk än på en fredageftermiddag runt 16-tiden. Kan förstås bero på det utmärkta vårvärdret.
Inte heller verkar folk gå runt och titta sig över axeln, väntande ett nytt angrepp. Terrordådet har på så sätt misslyckats att skrämma stockholmarna. Däremot kan det lyckats med det moderna målet att tvinga fram mer repression för att få fler att bli radikalt antidemokratiska. Fast med svenska politikers tafatthet gissar jag att det inte blir någon som helst lagstiftning, anslag eller medel mot terrorism, Stefan Löfvens fagra populistiska ord till tröst.
Snart är det hela rent av bortglömt i media, men inte av de drabbade och deras anhöriga.
Terrorism handlar om reflexiv kontroll - att påverka vår beslutsprocess, t ex få Sverige att sluta engagera sig mot IS, eller öka splittringar och motsättningar i det svenska samhället för att få fram en intern konflikt. Baserat på Drottninggatan den 19:e april så har detta misslyckats.
Terrorism handlar om reflexiv kontroll - att påverka vår beslutsprocess, t ex få Sverige att sluta engagera sig mot IS, eller öka splittringar och motsättningar i det svenska samhället för att få fram en intern konflikt. Baserat på Drottninggatan den 19:e april så har detta misslyckats.